| Rasen
Den dansk/svenska gårdshunden har i hundratals år funnits på gårdarna runt Östersjön.
Framför allt har rasen varit vanlig i södra Sverige och i Danmark. Rasen kallades tidigare Skånsk terrier och Råttehund och har framför allt fungerat som råttbekämpare och väktare på gårdarna, men även
använts som jakthund. Utseendemässigt liknar gårdshunden den engelska Jack Russell-terriern, men i sättet är gårdshunden mildare.
Den dansk/svenska gårdshunden är med sitt praktiska format (32-37 cm hög) lätt att ta med i bilen, båten, campingvagnen, etc. Rasen trivs med att vara med sin familj - ensamhet
uppskattas inte. Gårdshunden är en trogen kamrat som är pigg på äventyr, den hänger med på långa promenader, jogging-, skid- och ridturer. Det är alltså ingen soffliggare, men när det är dags
för vila uppskattas kroppskontakt. Att krypa ner i sängen under täcket är inte dumt.Gårdshunden trivs vanligen med andra hundar, djur och barn. Den tycker om att "jobba" och är utmärkt för aktiviteter som
agility, spår, sök och lydnad. Den dansk/svenska gårdshunden godkändes sent av Svenska kennelklubben (1987) och har därför inte varit föremål för förädlingsavel under någon längre tidsperiod.
Tillsammans med gotlandsstövaren tillhör gårdshunden Sveriges genuina "lantraser" bland hundarna. Med begreppet "lantras" menar man just att raserna är gamla, anpassade till sin levnadsmiljö och opåverkade av intensiv förädlingsavel
och inkorsningar av främmande raser. Därmed är också gårdshunden ett kulturarv, ett bit levande, svensk/dansk historia. Ur genetisk synvinkel betraktas lantraser som genresurser - genetiska "reserver" hos vilka mer "ursprungliga"
gener finns bevarade än de som återstår hos de högförädlade djurslagen. Rasstandard
Dansk/svensk gårdshund
FCI-NUMMER: 356
ORGINALSTANDARD: 1998-05-28
FCI-STANDARD: 2008-07-25
SKK:s STANDARDKOMMITTE: 2008-12-16
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Danmark/Sverige
ANVÄNDNINGS-OMRÅDE: Gårdshund och sällskapshund
NKU-KLASSIFIKATION:
Grupp 2
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 1:1 BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk/svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark
och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. HELHETSINTRYCK: Rasen ska vara liten, kompakt och svagt rektangulär. Den är exteriört sent färdigutvecklad.
VIKTIGA MÅTT-FÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 9:10. Förhållandet mellan bröstdjup och benhöjd t.o.m. armbågen skall vara 1:1.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen är alert, livlig och uppmärksam. HUVUD: Huvudet skall vara trekantigt och förhållandevis litet.
Skallparti: Skallpartiet ska vara
tämligen brett och svagt välvt.
Stop: Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel: Nostryffelns färg ska harmoniera med pälsfärgen.
Nosparti: Nospartiet skall vara väl utfyllt, bli gradvis
smalare mot nostryffeln, och får inte ge ett spetsigt eller snipigt intryck. Det skall vara något kortare än skallen. Nosryggen skall vara rak.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna, välutvecklade
framtänder. Tångbett tolereras.
Kinder: Kinderna skall vara markerade men utan överdrift. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, svagt rundade och, varken djupt liggande eller utstående. De skall vara mörka
hos hundar med svarta fläckar. Något ljusare ögon är tillåtna hos hundar med gula eller leverbruna fläckar. Uttrycket skall vara uppmärksamt och vänligt.
Öron: Öronen skall vara medelstora. Rosenöron
eller framvikta öron. Vid framåtvikta öron skall öronspetsarna ligga an mot kinderna. I båda fallen skall örat vara vikt i höjd med eller endast något över skallens plan. HALS: Halsen
skall vara medellång och kraftig med lätt böjd nacklinje. Den skall inte vara elegant. Inget löst halsskinn. KROPP: Kroppen skall vara kompakt och substansfull.
Ländparti: Ländpartiet skall
vara kort, brett och svagt välvt.
Kors: Korset skall vara svagt rundat.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara lång, djup och rymlig med mycket väl välvda revben. Förbröstet skall vara markerat.
Underlinje: Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen.
SVANS: Svansen skall inte vara för högt ansatt. Den kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans. Svansen skall bäras rak, svagt böjd
eller i en öppen båge.
EXTREMITETER FRAMSTÄLL: Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Fronten skall vara något bredare än bröstkorgen.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara normalt tillbakalagda.
Överarm: Överarmen skall vara normalt vinklad mot skulderbladet.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och spänstig.
Framtassar: Framtassarna
skall vara små, ovala och nästan slutna. BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara välvinklade i knä- och hasled, parallella och väl muskelfyllda.
Lår: Låren skall vara tämligen
breda.
Baktassar: Baktassar som framtassar. RÖRELSER: Rörelserna skall vara parallella och fria. PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen skall vara hård,
kort och slät.
Färg: Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar
eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet. STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhund 34 - 37 cm
Tik 32 - 35 cm
Tillåten avvikelse + / - 2 cm FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse.
- rasen får inte ge ett elegant intryck
- trång front
- lågställd
- grund bröstkorg
- flat eller kort bröstkorg
- brant kors
-
ståndöron
- för lång hals
- ringlad svans, svans buren tätt på ryggen Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTIKLAR: Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen |